Missa inte månadens nyhetsbrev


God morgon! Äntligen måndag och ny vecka för oss här på Snacka Snyggt.  I dagarna har vi skickat ut vårt nyhetsbrev som ni kan läsa här nedan! Och glöm inte att subscribea, för du vill väl inte missa höstens spännande nyheter?

I veckan kommer vi dessutom dra igång analyser av den gångna veckans partidebatter, missa inte det!

bloggbild

 

 

 

 

 

Sagan om bloggens återkomst


Hej!

Äntligen lever retorikbloggen.nu upp! Lagom till valspurten drar vi igång den här sidan, för att fylla den med våra retoriska tankar och reflektioner kring valet, men även om vår jobbvardag på Snacka Snyggt retorikbyrå, och andra funderingar kring retorik och kommunikation.Det ska bli kul, tycker vi! Häng gärna med!

Vi som skriver här är:

  • Elaine Eksvärd, retorikkonsult och vd på Snacka Snyggt
  • Lisa Blomqvist, retorikkonsult på Snacka Snyggt
  • Gustav Eksvärd, vice vd på Snacka Snyggt
  • Julia Tollin, utbildningsadministratör på Snacka Snyggt
  • Tuva Hellberg, marknadskoordinator på Snacka Snyggt
omoss

 

 

Annie Lööfs tal


20130706-220118.jpg
Helhetsintryck: Annie Lööf kliver upp, inte från sidan av scenen utan från publiken. En liten men viktig markering att hon kommer från folket. Maud Olofsson gjorde samma sak när hon talade. Det är en lågmäld karisma över Lööf, två tillsynes oförenliga grepp men hon behärskar det bra utan att bli trist eller för yvig. Smaksak – för snabbpratare kan lågmäld karisma ha en sövande effekt. Hon är den andra som skippar talarstol och teleprompters (Fridolin gjorde detsamma), hon har lärt sig talet utantill. Det ger hennes retorik bättre förutsättningar som hon inte utnyttjar till fullo. Det är ovanligt att höra Annie Lööf prata så lugnt som hon gör, men det är ok för talet dåligt för rastlösa själar.

Kroppsspråk: Hon har ögonkontakt med publiken, bra kroppsspråk och variation. Tre saker tog hon med sig i sin väska ”som kostade tjugo kronor på loppis” en planta, en kompass och en barnmatsburk. Dessa tre lyfter hon upp och visar för publiken för att knyta upp sin budskap i dem. Snyggt och annorlunda.

Återkommande ord/fraser: ”företag”, ”folket”, ”företag”, ”Åkesson”

Fallgropar: Vid tillfällen pratar Annie Lööf lite väl långsamt. Det är bra med tempoväxling när jargongen är lågmäld karisma – men inte till det mer långsamma tempot. Det blev sövande vid tillfällen.

Hon bad hela publiken och ”du också Mats Knutsson” att blunda. Roligt grepp, men det var ingen som blundade.

Bevingade ord/uttryck:
”Jag grillar hellre korv tillsammans, än att äta oxfilé ensam.”

”Det fascinerar mig att Jimmie Åkesson är rädda att dessa människor ska komma hit. Jag är rädd att de inte ska göra det.”

”Om arbetsförmedlingen är en elefant i rummet, så är den stelbenta arbetsrätten en helig ko. Som centerpartist gillar jag naturligtvis djur, men jag är ledsen – den här kon måste slaktas.”

”Jag har med mig min väska. Ni kan vara lugna! Den kostade tjugo kronor på loppis!”

Dagens centerpartist!


Anna Gahnström är dagens centerpartist!

20130706-123411.jpg
Vem tycker du är den bästa talaren från ett annat parti: Fredrik Reinfeldt, han är tydlig och rolig.

Vad är du mest stolt över när det gäller ditt parti: Mångfald, att man får bestämma själv och att vi vill att landsbygden ska leva

Tycker du om att tala inför folk: Nej, det är läskigt.

Vilken politisk fråga kommer avgöra valet 2014: Jobben!

Varför ska ni vinna valet: Därför att vi behövs.

Vilken är den hetaste snackisen i Almedalen i år: Svenskarnas parti har vi pratat mycket om. Oro för att dom ska ha framgång.

Rosé eller vatten: Vatten.

Om du tvingades att hamna på en öde ö med en annan partiledare, vem blir det och varför: Hägglund för enligt RFSU så hade kristdemokraterna bäst sexliv.

Jan Björklunds tal


Elaines reflektioner:

Björklund är den som är rapp och rolig i debatter. Han har till och med fått motståndare som Lars Ohly att skratta så att han kiknar. När Björklund får tala fritt och improvisera är han som bäst, men bakom en talarstol i Almedalen, där är han sämst.

20130705-210327.jpg
Helhetsintryck: Trots att Björklund har hållit sex almedalstal så känns han inte hemma. Hans retorik är mycket vassare i debatter än när han står som ensam talare. Dock så har mer erfarenhetsargument i sitt tal. Björklund som brukar nämna att han läst om pensionärerna nämner nu att han har träffat en undersköterska. För det kan jag ge credd till hans talskrivare, men i övrigt tycker jag Björklund mest är bra på att läsa innantill. Det är ingen glöd, han känns som en som har i uppgift att delge information – inte hålla ett Almedalstal. Kroppsspråk: Han läser innantill på teleprompters som ska göra en fri från talarstol och manus, trots det håller han i talarstolen. Den enda gången han rör på sig är när han vänder sida på manuset som han aldrig ser på. Återkommande ord/fraser: ”gymnasiet”, ”skola”, ”Europa” Fallgropar: Hans metaforer om tomma byrålådor räcker inte hela vägen fram. På hans retorik verkar det som han bara vill avverka talet, att han är en informatör som talar för lätt uttråkade medarbetare. Bevingade ord/uttryck: Nästan inga: ”Rödgrön politik vill gör rika fattigare! Liberal politik vill göra fattiga rikare!”

Dagens folkpartist


20130705-161108.jpg
Vem tycker du är den bästa talaren från ett annat parti: Jonas Sjöstedt – han är saklig och reder ut begreppem.

Vad är du mest stolt över när det gäller ditt parti: Handikappreformen för LSS och LASS 1994 som Bengt Westerberg dåvarande socialminister och partiledare genomförde.

Tycker du om att tala inför folk: Ja, men jag har ett handikapp idag som gör att jag inte talar mycket eller länge.

Vilken politisk fråga kommer avgöra valet 2014: Arbetslösheten.

Varför ska ni vinna valet: FP har en idé om marknad och sociala frågor gemensamt till skillnad från S och M som bara väljer ett av alternativen.

Vilken är den hetaste snackisen i Almedalen i år: ingen större snackis i år. Handikapprörelsen har dock höjt rösterna för tillgängligheten för funktionshindrade är i botten. Det är bra att den snackisen dyker upp.

Rosé eller vatten: Rosé.

Om du tvingades att hamna på en öde ö med en annan partiledare, vem blir det och varför: Fredrik Reinfeldt, för att övertyga honom om att ge upp statsministerposten till Björklund.

Stefan Käll

Jonas Sjöstedts Almedalstal


Dags för Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt att ta plats på scen i Almedalen!

Lisas reflektioner:

Jonas Sjöstedt levererar ett stabilt tal, med huvuddrag av jämställdhet, vinster i välfärden och miljö. Dock vill jag fokusera denna text kring tre saker: 1. berättelser, 2. omskrivningar, 3. ethosförstärkningar.

1. Sjöstedt inleder med att berätta om sin familj, om sina tvillingar och hur deras liv ser ut. De går till leksaksaffären där det finns Hello Kitty-saker och Spidermantröjor. Detta är effektivt av flera anledningar. En av dem är att vi lär känna Sjöstedt mer. En annan är att vi lyssnare minns i bilder. Vill vi få våra lyssnare att relatera till och minnas det vi säger, så bör vi emellanåt måla upp bilder och scenarier likt detta. När bilden väl är uppmålad, ja, då är det hög tid att bredda perspektivet. För enskilda fall räcker inte. I stället glider Sjöstedt över på sexuellt våld, näthat och rasism. Bra.

2. ”Moderaterna kallar det avknoppning. Jag gissar att ‘förskingring’ låter sämre”, sade Sjöstedt. I går skrev jag om retoriska stilfigurer. Dysfemism är en annan av dem, där man omskriver ett ord för att få det att låta sämre än vad det är. Eufemism är dess motsats. Här byter Sjöstedt alltså ut ”avknoppning” mot ”förskingring”, och effekten blir tydlig och minnesvärd. På exakt samma sätt säger han vid tillfälle ”Är vi samhällsmedborgare eller är vi kunder?”. Vad tycker ni om detta? Visst är det ganska målande?

3. Albyupploppen tas upp, vilket är bra och högaktuellt. Flera politiker fick kritik för att de personligen inte åkte ut till förorterna när det stormade som mest. Sjöstedt inleder direkt med att ”Jag var där.”, en tydlig ethosförstärkning som ger tyngd och trovärdighet och som på ett subtilt och elegant sätt visar på en skillnad, utan att för den sakens skull säga ”Reinfeldt däremot, han var INTE där!”. En fin retorisk formulering.

Det stora retoriska minustecknet i Sjöstedts tal var att han var alldeles för manusbunden. Han talade i skriftspråk och tittade ner i manus mer än nödvändigt. Tänk om han jobbat lite ”memoria” och kunnat frångå manuskorten helt. Det hade skänkt en helt annan känsla till talet. När man läser från ett manus blir man automatiskt mycket mer bunden till de skrivna formuleringarna, snarare än att kunna ”freestyla” lite. När vi hör att talet läses innantill försvinner en stor del av trovärdigheten. Vi vill känna att personen i fråga verkligen talar från hjärtat. Tänk på det nästa gång du håller ett tal, öva, öva, öva.

Personligen förvånades jag över att dessa aspekter inte fick mer utrymme i Sjöstedts tal: Sverigedemokraterna och främlingsfientlighet, internationell solidaritet och skola och utbildning.

PS. Till dig som kom fram till mig i dag och sa att du gillade dessa inlägg – jag blev jätteglad.

 

Dagens vänsterpartist!


20130704-124946.jpg

Vem tycker du är den bästa talaren från ett annat parti?

Fridolin, för han är tydlig och säger inte en massa självklara saker som Fredrik Reinfeldt sa igår, t.ex ”Har man ett jobb så är man anställd.” Newsflash på den.

Vad är du mest stolt över när det gäller ditt parti?

Kommentaren från Sjöstedt i partiledardebatten mot Åkesson, då han liknar honom vid ett flaskskepp.

Tycker du om att tala inför folk?

Ja, om jag är påläst på ämnet.

Vilken politisk fråga kommer att avgöra valet 2014?

Jobben!

Varför ska ni vinna valet 2014?

Vi har en logisk jobbpolitik, i skillnad mot Moderaterna.

Vilken är den hetaste snackisen i Almedalen i år?

Det vet jag inte…

Rosé eller vatten?

Rom!

Om du fick välja en annan partiledare att hamna på en öde ö tillsammans med, vem skulle det bli?

Hägglund vore kul, jag skulle håna honom.

Fredrik Reinfeldts Almedalstal


Faktaspäckat trovärdighetsmaraton, eller nyförsök till moderna skojigheter såsom i det senaste jultalet (då man spelade ABBA och gjorde entré på iPad)? Dags för statsminister Fredrik Reinfeldts Almedalstal!

Lisas reflektioner:

Någonting ovanligt händer. I samma sekund som Reinfeldt ska börja tala skanderades ”Sosse eller moderat, samma jävla sverigehat”. Snabbt rapporterades att detta var Svenskarnas Parti som låg bakom aktionen. Reinfeldt tystnar, och säger lugnt och sansat ”Jag kommer till er, men lite senare”. Snyggt. Det är viktigt att reflektera över vad som kan gå fel i en retorisk situation. Vad gör jag om någonting oväntat händer?

Statsministern ägnar cirka tjugo minuter till jobbfrågan. Han nämner att han är övertygad om att jobbfrågan kommer att avgöra valet (vilket också majoriteten av de politiker jag talat med under veckan har sagt), och dåså. Bra att lägga tid på det som är viktigast. Dock så är jag övertygad om att detta kunde ha kortats ner drastiskt. Det är bra att visa att detta är viktigt för partiet, samtidigt som man hade kunnat täcka fler ämnen för att behaga fler typer av väljare.

Det är en fin linje mellan att vara förklarande och ursäktande, och jag uppfattade Reinfeldts parti om arbetslöshetssiffrorna (som studenter) som mer ursäktande än förklarande. Det kändes onödigt. En positiv aspekt var dock att komma med ett konkret löfte, i detta fall att sänka a-kasseavgifterna. Att vara så tydlig som möjligt lönar sig allt som oftast.

Mindre tydligt var dock den långa passagen om att vara förberedd och huruvida alliansen och oppositionen är det eller ej. Förberedd? Vill man inte höra faktiska förslag och lösningar? Okej, ni är förberedda (ethos). Men det känns som den logiska argumentationen i detta saknas.

Reinfeldt ses ofta som en ganska torr men trygg talare åt det ”landsfadriga” hållet. Fokus på logos och rationalitet. Under en period har vi dock kunnat se honom försöka ”lösa upp” sin stil mot det ledigare och mer informella. I det senaste jultalet spelade han både ABBA och gjorde lurig entré på en iPad. Det kändes tillgjort. I detta tal är dock Reinfeldt ledig och informell – på ett riktigt bra sätt. Hans humor landar tilltalar dock inte mig personligen (tjoflöjt…), men vilken passion han har i detta tal! Han har ett bra och avslappnat kroppsspråk (jag gillar när han släpper talarstolen, även om det är bra med variation). Han betonar verkligen, i både pauseringar, tonläge och röstvolym, den absolut tydligaste markören i sitt tal: den mot främlingsfientligheten.

Reinfeldt sade att Moderaterna är villiga att släppa fram en rödgrön regering om de är större än Alliansen, detta för att ta ansvar. Moderaterna ska göra allt för att isolera SD. ”Mummel och tystnad är inte svaret på främlingsfientlighet, utan tydlighet är svaret”. Här finns en paradox begraven, någonstans. Att markera är bra. Att vara förberedd är bra. Men tydligheten? Varför bemöter inte Reinfeldt SD i sakfrågorna här, i stället för att prata om att de ska just isoleras och bemötas med tydlighet? Här fattas logosargument och det känns platt, även om man blir berörd på ett ethos- och pathosmässigt plan.

Ett ovanligt drag som indikerar ödmjukhet och självdistans var att hylla den tidigare politiska motståndaren Mona Sahlin för hennes kamp mot främlingsfientlighet. Lite ”nu passar det”-känsla. Men här markeras att det viktigaste inte är partigränserna, utan att arbeta mot främlingsfientligheten vilket visar på medmänsklighet. Jag undrar dock vad Sahlin själv tycker om att användas i ett tal på detta sätt. Han fortsätter med att säga att den nuvarande S-ledaren Stefan Löfven är TYST (med emfas!) i dessa frågar. ”Det är pinsamt ( med emfas!). PINSAMT! (med emfas!)”. Som ni märker är jag förtjust i tydlighet och markeringar som lyssnare ej kan misstolka. Det ska bli väldigt intressant att se hur Löfven replikerar detta på söndag!

I det stora hela tycker jag att detta var ett av Reinfeldts absolut bästa tal. Ledigt och säkert. Tre aktuella fokusområden. Tydlig röd tråd. Mitt tips till honom hade varit att fördjupa sig mer i relevanta sakfrågor så att ingenting fattas, att ta det lite piano med skämten, men att fortsätta på den informella och nyfunna passionerade linjen. Såhär i efterhand, när man vet om vilken vikt som lades på främlingsfientligheten i talet, känns den Svenskarnas Parti-kuppade inledningen som en lyckad kuliss som enbart talar för hans sak. Tänk på det, hur kan du vända fadäser och oväntade missöden till din fördel när du talar inför folk?

Så, för att sammanfatta: Jobben (!). Främlingsfientligheten (!). Att vara förberedd (?).