Om Jimmie Åkessons almedalstal


På Sverigedemokraternas pressträff tidigare i dag kunde vi höra Jimmie Åkesson presentera den nya satsningar på jämställdhet för kvinnors heltid. En tydlig flört med de kvinnliga väljarna. I Aftonbladets sändning hettade det till när Lena Mellin frågade ut Åkesson om Ekeroths koppling till Avpixlat. Det ska således bli spännande att höra om Åkesson kommer att beröra Avpixlats koppling till partiet, och om ”nolltoleranslinjen” (och huruvida den hålls). Är detta möjligt att undvika, när detta har talats om av ”alla” de senaste veckorna?

Aftonbladet visade ett skojigt klipp där Åkesson flyttade på vattenflaskor och stenar på talarstolen under tidigare tal. Vad är vitsen med detta, och kommer han att göra det i kväll igen?

Nu är det dags! 

Floskelbingot är igång igen. Ansvar, svenska folket, stugor och vardagsrum, skolavslutningar och nationaldag, äldres ekonomi, hedersrelaterat förtryck, ansvarsfull invandringspolitik, etc. Dessa argument är tydligen extremt centrala och populära bland SD-vänner. Men för eventuella nya väljare, har de inte hört detta till leda? Att skolavslutningarna är en så stor fråga för partiet förblir dock för mig en gåta.

Åkesson inleder med att ge Göran Hägglund en känga. Kul att replikera på gårdagens tal, och effektivt att befästa känslan av att talet är ”spontant” och utformat efter Hägglunds tal i går. Men, det känns lite märkligt att kasta mot KD, då de säkert har väljare i samma kretsar (familjepolitik, äldre, konservatism, etc).

Intressant vinkel var att Åkesson valde att inleda med att beskriva situationen i Syrien, Egypten, Turkiet, Afghanistan och Irak. Han nämner hur han belyste detta fruktansvärda redan förra året, men hur det nu är ännu värre och hur folk tvingas fly. Denna vinkel är strategisk då den indikerar medkänsla och omvärldskoll. Men snart kommer det att handla om den ”oansvariga invandringspolitik” som regeringen bedriver i stället för att ge bistånd, och hur detta är ”oanständigt och skandal”. Denna valda omvärldsvinkel är intressant, då nog många nog räknar med att han skulle glida in på skolavslutningar och björkar relativt omgående.

Åkesson fick ett brev från en pensionär, som berättade om sitt liv, sin karriär, sina barnbarn, sitt hus och trädgård, sina problem och sina sympatier för SD. Ett klassiskt pathosargument. Känn med den stackars lilla personen i samhället. Denna fantastiska person/hjälte som bidragit till den trygg tillvaro för sin familj. Hon som skjutsat barn till ridning, och tagit hem om både henne och makens föräldrar i ålderdomen. En effektiv berättelse, säkert med hög igenkänningsfaktor och en tydlig flört med de äldre. ”Sverigevän i hjärtat”, hade hon signerat brevet. Sverigevänner, sade Åkesson till publiken, uppemot tio (?) gånger. Detta var alltså en ideal svensk medborgare, en sverigevän. För de papperslösa, som ”urholkar respekt för lag och ordning”, är det tydligen inte. I dag fick de rätt till sjukvård. En skammens dag, kallade Åkesson det. Ett vågat uttalande. Och reaktionerna, bland annat på twitter, lät ej vänta på sig. Det vore intressant att se om brevet och ”sverigevännen i hjärtat” finns på riktigt, eller om det var ett klassiskt ”scener-från-verkligheten-argument”, baserat på ett strategiskt men ihopdiktat exempel.

Om den senaste tidens oroligheter i Stockholms förorter nämner Åkesson endast att man ”eldar upp dotterns skola och kastar sten på polis och brandkår”. En vinkel som direkt väljer bort att behandla och bemöta de bakomliggande orsakerna.

Överraskande mycket taltid lades på en attack mot den folkpartistiska jämställdhetsministern Maria Arnholm. Det är lite ovanligt att gå så hårt åt en enskild politiker, som ej är i position som partiledare. Ett tydligt ställningstagande mot ”feministeliten”. Den största boven som utmålas är dock miljöpartiet. Åkesson gör en tydlig jämförelse mellan de två partiernas huvudfrågor, ett klassiskt och väldigt effektivt retoriskt drag, en jämförelse som skall göra skillnaderna tydliga för väljarna, och därmed underlätta ett ställningstagande. Det skall bli intressant att se om Fridolin replikerar Åkesson i sitt tal i morgon (jag gissar ja)! (Centern klarar sig helt utan kängor.)

Tydligt är att Åkesson jobbade för att åter befästa partiets liberoroll inom den svenska politiken. Offerroll, om ni önskar, då ”allt de gör är fel” och de andra partierna bedriver ”desperata kampanjer mot vårt parti”. Avslutningsvis peppar Åkesson inför supervalåret 2014 och skojar om Nalle Puh och Löfven.

Och att flytta flaskor och stenar blev det ingenting av. Skönt.