Jan Björklunds tal


Elaines reflektioner:

Björklund är den som är rapp och rolig i debatter. Han har till och med fått motståndare som Lars Ohly att skratta så att han kiknar. När Björklund får tala fritt och improvisera är han som bäst, men bakom en talarstol i Almedalen, där är han sämst.

20130705-210327.jpg
Helhetsintryck: Trots att Björklund har hållit sex almedalstal så känns han inte hemma. Hans retorik är mycket vassare i debatter än när han står som ensam talare. Dock så har mer erfarenhetsargument i sitt tal. Björklund som brukar nämna att han läst om pensionärerna nämner nu att han har träffat en undersköterska. För det kan jag ge credd till hans talskrivare, men i övrigt tycker jag Björklund mest är bra på att läsa innantill. Det är ingen glöd, han känns som en som har i uppgift att delge information – inte hålla ett Almedalstal. Kroppsspråk: Han läser innantill på teleprompters som ska göra en fri från talarstol och manus, trots det håller han i talarstolen. Den enda gången han rör på sig är när han vänder sida på manuset som han aldrig ser på. Återkommande ord/fraser: ”gymnasiet”, ”skola”, ”Europa” Fallgropar: Hans metaforer om tomma byrålådor räcker inte hela vägen fram. På hans retorik verkar det som han bara vill avverka talet, att han är en informatör som talar för lätt uttråkade medarbetare. Bevingade ord/uttryck: Nästan inga: ”Rödgrön politik vill gör rika fattigare! Liberal politik vill göra fattiga rikare!”