Gustav Fridolins almedalstal


Lisas reflektioner:

Då var det dags för Gustav Fridolin, ”den unge” av partiledarna. En ledig talare som ofta verkar spontan och freestylig. Blir det för ”ledigt”? Lägger han som ofta stor tyngd på sin erfarenhet som lärare? Hur replikerar han Åkesson?

Det var ett kul grepp att inledningsvis referera till Big Bang Theory inledningsvis. Hittills under dessa tre dagar har samtliga partiledare inlett sina tal att flörta med de yngre. Direkt därefter berör Fridolin främlingsfientligheten och säger att ”Jag är övertygad om att det samhälle skrumpnar ihop som inte ger plats för den som försöker fly eller flytta”. Strategiskt av Fridolin att direkt komma till fram det som de flesta sitter och funderar på, och detta med en tydlig markör. Eller flera, faktiskt. Han kallar publiken för ”Världsmedborgare, Sverigevänner” som en omskrivning av Åkessons fras, och möts av högljudda applåder.

Retoriska stilfigurer är effektiva när man vill nöta in sitt budskap. En av dem kallas för kiasm, korsställning av ord som gör en mening minnesvärld. Detta använder Fridolin på ett snyggt sätt, ”Min antirasism växer inte ur nationalekonomi, nationalekonomi ger stöd åt min antirasism”. Garanterat en fras som folk kommer att minnas, och som kommer twittras ut av många. En dröm att höra för en retorikintresserad. Metaforerna är desto fler, och givetvis är det riskabelt att smycka sitt tal med för många snygga formuleringar.

Därefter sker en ovanlig sak i dessa sammanhang: involvering av publiken. Fridolin tar upp den fängslade journalisten Davit Isaak, och får publiken att i kör ropa ut ”Free Davit Isaak!”. I ett tal är en gyllene regel att publiken aldrig ska vänja sig. Energi behöver tillföras, det i form av t.ex. förändring i taltempo, röstläge, position på scen, kroppsspråk, humor, typ av exempel, etc. Ett av de lättare tricken för att skapa just energi är att blanda in publiken för att skapa energi och välvilja från publik. Detta kan man göra med frågor eller annat, dock svårt att tillämpa i dessa större sammanhang. Det är svårgenomfört och riskfyllt, men personligen gillar jag detta drag.

Som väntat talade Fridolin om skola och folkbildning och gav ett klart besked: ”den viktigaste frågan i valet är bildningen.” Sådant vill väljare höra, raka rör, vad kommer detta parti att lägga krut på? Fridolin tar dessutom upp Gotland som ett positivt exempel på hållbar region, tacksamt och smart att befästa sitt tal till den givna platsen, här och nu. Det visar på hänsyn till målgruppen.

Precis som jag skrev i går är det smart att måla upp två läger som man ställer mot varandra. En jämförelse som gör det lätt för väljare att se skillnaderna och fatta ett beslut. Fridolin sade ”Alliansen tycker detta, jag tror på en annan lösning”. Det är dock både bra och dåligt att tala i jagform när du representerar väljare och parti. Positivt är att det indikerar ett ledarskap och ett ansvarstagande, mindre positivt är att andra partimedlemmar och väljare utesluts. Detta räddar han dock upp fort då han inleder att tala om EU. ”MP:s Isabella Lövin har lyckats vända hela EU:s fiskepolitik. Moderaterna har lyckats kapsejsa hela EU:s klimatpolitik”. Även detta en tydlig jämförelse i en snygg formulering. Tydligt är att han distanserar MP från allianspartierna, samtidigt som han inte nämner S eller VP.

Jag ställer  mig dock tveksam till att avsluta talet med ett citat, även om det i detta fall gav en bild av naturvärde och miljöromantik. I min bok känns detta klyschigt och gammalmodigt, och det känns lite som en risk att ta. Det är inte säkert att alla åhörare tolkar in det önskade i detta citat, och hade rekommenderat ett tydligare avslut med uppmaningar, framtidsvision och välvilja gentemot väljare, lyssnare och . Kanske var detta hans ”jag är inte så ung som ni tror-trick”, riktat till de äldre väljarna.

Fridolin kallade Almedalsveckan för ”demokratifestival”, och han hade minst sagt en festivalpublik framför sig. Under hela talet fick han en otrolig mängd applåder och uppmuntran, en tacksam publik att tala inför.

Och såg ni att han knappt tittade ner i manus en enda gång?