Fredrik Reinfeldts Almedalstal


Faktaspäckat trovärdighetsmaraton, eller nyförsök till moderna skojigheter såsom i det senaste jultalet (då man spelade ABBA och gjorde entré på iPad)? Dags för statsminister Fredrik Reinfeldts Almedalstal!

Lisas reflektioner:

Någonting ovanligt händer. I samma sekund som Reinfeldt ska börja tala skanderades ”Sosse eller moderat, samma jävla sverigehat”. Snabbt rapporterades att detta var Svenskarnas Parti som låg bakom aktionen. Reinfeldt tystnar, och säger lugnt och sansat ”Jag kommer till er, men lite senare”. Snyggt. Det är viktigt att reflektera över vad som kan gå fel i en retorisk situation. Vad gör jag om någonting oväntat händer?

Statsministern ägnar cirka tjugo minuter till jobbfrågan. Han nämner att han är övertygad om att jobbfrågan kommer att avgöra valet (vilket också majoriteten av de politiker jag talat med under veckan har sagt), och dåså. Bra att lägga tid på det som är viktigast. Dock så är jag övertygad om att detta kunde ha kortats ner drastiskt. Det är bra att visa att detta är viktigt för partiet, samtidigt som man hade kunnat täcka fler ämnen för att behaga fler typer av väljare.

Det är en fin linje mellan att vara förklarande och ursäktande, och jag uppfattade Reinfeldts parti om arbetslöshetssiffrorna (som studenter) som mer ursäktande än förklarande. Det kändes onödigt. En positiv aspekt var dock att komma med ett konkret löfte, i detta fall att sänka a-kasseavgifterna. Att vara så tydlig som möjligt lönar sig allt som oftast.

Mindre tydligt var dock den långa passagen om att vara förberedd och huruvida alliansen och oppositionen är det eller ej. Förberedd? Vill man inte höra faktiska förslag och lösningar? Okej, ni är förberedda (ethos). Men det känns som den logiska argumentationen i detta saknas.

Reinfeldt ses ofta som en ganska torr men trygg talare åt det ”landsfadriga” hållet. Fokus på logos och rationalitet. Under en period har vi dock kunnat se honom försöka ”lösa upp” sin stil mot det ledigare och mer informella. I det senaste jultalet spelade han både ABBA och gjorde lurig entré på en iPad. Det kändes tillgjort. I detta tal är dock Reinfeldt ledig och informell – på ett riktigt bra sätt. Hans humor landar tilltalar dock inte mig personligen (tjoflöjt…), men vilken passion han har i detta tal! Han har ett bra och avslappnat kroppsspråk (jag gillar när han släpper talarstolen, även om det är bra med variation). Han betonar verkligen, i både pauseringar, tonläge och röstvolym, den absolut tydligaste markören i sitt tal: den mot främlingsfientligheten.

Reinfeldt sade att Moderaterna är villiga att släppa fram en rödgrön regering om de är större än Alliansen, detta för att ta ansvar. Moderaterna ska göra allt för att isolera SD. ”Mummel och tystnad är inte svaret på främlingsfientlighet, utan tydlighet är svaret”. Här finns en paradox begraven, någonstans. Att markera är bra. Att vara förberedd är bra. Men tydligheten? Varför bemöter inte Reinfeldt SD i sakfrågorna här, i stället för att prata om att de ska just isoleras och bemötas med tydlighet? Här fattas logosargument och det känns platt, även om man blir berörd på ett ethos- och pathosmässigt plan.

Ett ovanligt drag som indikerar ödmjukhet och självdistans var att hylla den tidigare politiska motståndaren Mona Sahlin för hennes kamp mot främlingsfientlighet. Lite ”nu passar det”-känsla. Men här markeras att det viktigaste inte är partigränserna, utan att arbeta mot främlingsfientligheten vilket visar på medmänsklighet. Jag undrar dock vad Sahlin själv tycker om att användas i ett tal på detta sätt. Han fortsätter med att säga att den nuvarande S-ledaren Stefan Löfven är TYST (med emfas!) i dessa frågar. ”Det är pinsamt ( med emfas!). PINSAMT! (med emfas!)”. Som ni märker är jag förtjust i tydlighet och markeringar som lyssnare ej kan misstolka. Det ska bli väldigt intressant att se hur Löfven replikerar detta på söndag!

I det stora hela tycker jag att detta var ett av Reinfeldts absolut bästa tal. Ledigt och säkert. Tre aktuella fokusområden. Tydlig röd tråd. Mitt tips till honom hade varit att fördjupa sig mer i relevanta sakfrågor så att ingenting fattas, att ta det lite piano med skämten, men att fortsätta på den informella och nyfunna passionerade linjen. Såhär i efterhand, när man vet om vilken vikt som lades på främlingsfientligheten i talet, känns den Svenskarnas Parti-kuppade inledningen som en lyckad kuliss som enbart talar för hans sak. Tänk på det, hur kan du vända fadäser och oväntade missöden till din fördel när du talar inför folk?

Så, för att sammanfatta: Jobben (!). Främlingsfientligheten (!). Att vara förberedd (?).