Analys av Jimmie Åkessons tal Almedalen 2012


ALMEDALEN Jimmie Åkesson skapar en egen definition av ordet ”solidaritet” i sitt tal i Almedalen. Han menar att de som inte kan ingå i ett samförstånd inte heller kan ingå i Sverige eftersom det blir splittring. Nu måste andra partiledare definiera vad de själva menar nästa gång de använder ordet solidaritet, skriver Elaine Eksvärd.

”Ingen lämnas utanför” säger Jimmie Åkesson.

Åkesson är en skicklig talare, det har jag sagt förut. Han väcker känslor och får åhörarna att tänka i de banor som han vill. Hans strategi? Polemik! Det är ingen ovanlig strategi från politiker. Bush sa ”Either you’re with us or you’re with the terrorists” Åkesson säger ”Massinvandring och splittringspolitik eller välfärd och samförstånd?”. Men det är inte det enda dilemmat han ställer upp, dilemman är Åkessons röda tråd i Almedalstalet 2012. Och de som inte ”vågar välja” kallar han ”fega och arroganta”, men han riktar sig inte mot det svenska folket utan de andra partiledarna.

Innan talet fick vi höra att Åkesson skulle prata om Välfärd och Solidaritet med temat ”Ingen ska lämnas utanför”. Hur går det för en partiledare där många tycker att han lämnar invandrare utanför? Jo, han skapar en egen definition av ”solidaritet” som han hävdar är ”Samhörighet och samförstånd”. Det sistnämnda ordet indikerar att de som inte kan ingå i samförstånd kan inte ingå i Sverige eftersom det blir, det som Åkesson kallar för, splittringspolitik. ”Agree to disagree” är med andra ord inget alternativ för Åkesson.

Talet är en blandning mellan skrämseltal, smädestal och hyllningstal. Skrämseltalet går ut på att Åkesson blickar mot EU som han kallar för ”Monsterstaten”, i samband med det så hötter han ett finger och säger ”Vi varnade om det här!”. Skrämseltalet gör sig påmint också när han pratar om Sverige ”Vi ser hur det brinner i förorter – massbråk, stenkastning mot poliser, Sverige slits isär.” Smädestalet är riktat mot regeringen som han kallar för ”Arroganta och fega” att de driver en ”blunda-och-hoppas-politik”. Och till sist hyllningstalet till det egna partiet som ska bli ”det tredje största 2014” och ”Sverigedemokraterna påverkar!”.

Åkesson bemöter meningsmotståndarna genom att säga att ”Ni tycker att vi är osolidariska för att vi vill inte ha med invandrarna”. Som argument mot det säger Åkesson att ”Vi hjälper hellre invandrarna på plats istället för att skyffla dem till Sverige”.

Åkesson är skicklig, men strategin att ställa upp dilemman är sedan länge använd och det fungerar bara tills någon tar upp ett tredje, fjärde eller kanske 70:e alternativ. Att han dessutom omdefinierar solidaritet till att ”nästan alla får vara med” gör att övriga partiledare får vara noggranna med att lyfta sina definitioner av samma ord – annars riskerar de att bli floskelgeneraler.

Åkesson är skicklig på att anklaga och peka på fel och brister, det tilltalar trots allt en stor del av Sveriges befolkning. Men så småningom måste han börja pratar visioner och strategier, det var inte mycket av det idag.

Elaine Eksvärd, retorikkonsult