Det var inte en eldig debatt vi fick se ikväll, i alla fall inte om vi lägger fokus på Löfven och Reinfeldt. Den retorik som kanske fick en och annan att höja på ögonbrynen var de hånleenden som de utdelade till varandra. Löfven kan man förlåta eftersom det är hans första debatt, men Reinfeldt som ändå är statsminister får akta sig för att inte förknippas med Perssons retorik 2006. Reinfeldt har den senaste tiden fått utstå en medial våg som beskrivit honom som kall och cynisk, att då hånle och prata om Löfven i tredje person kan vara riskabelt för Reinfeldt. Vid många tillfällen stod ord mot ord eftersom varken Löfven eller Reinfeldt stärkte sina påståenden med hjälp av siffror – därav det döda loppet.

Reinfeldt hade sin vanliga och fortfarande effektiv strategi för att slå hål på Löfvens visionsretorik. Samma strategi som han använde mot Juholt och Sahlin nämligen kritiskt ställda frågor till visionerna: ”Hur ska ni göra det?”. I ett läge där Löfven är nytillträdd partiledare och behöver propagera för politiken så blir det svårt att utveckla just ”hur”. Samtidigt så kan du betraktas som mindre trovärdig när du inte svarar på frågor. Reinfeldts retoriska akilleshäl är att han tenderar att vara abstrakt när han talar – ”Sysselsättningen växer även om vi behöver göra mer”- en tes som denna bör understrykas med siffror annars står bara ord mot ord när Löfven inte håller med. Ytterligare svagheter är att han kan upplevas som raljerande när han pratar med Löfven i tredjeperson, beskriver Löfvens lösning på arbetslösheten som ”Löfven vill lösa den med fikapauser”, hånler när andra partiledare talar och drar ironiska skämt. Andra delen av debatten tonade han ned den retoriken och blev den sakliga statsministern som är hans starka retoriska kort.

Det var Löfvens första debatt så det var inte konstigt att han inledde lite trevande. Han började klassiskt – radade upp allt som han tycker att ”Regeringen Reinfeldt” gjort fel under sin tid på makten. Det som imponerade var att Löfven tog in politiskt obundna auktoriteter (Riksrevisionen, finanspolitiska instutitionen, IFAU) som tycker att Reinfeldts reformer, så som restaurangmomsen, varken är effektiva eller leder till fler jobb. Argument som kallas för auktoritetsskäl och det hade Reinfeldt svårt att svara på. Det som var oroväckande med Löfvens retorik var att även han, som av det lilla vi sett av honom har blivit känd för sin ödmjuka retoriska framtoning, ändå precis som Reinfeldt hånlog emellanåt. Det blir svårt att förena med den tidigare bilden vi fått av Löfven och tillsammans med argument som ”Jag har mer erfarenhet av näringslivet än i den blå regeringen har tillsammans” så riskerar även han att framstå som en översittare Persson 2006.

Kvällens mest oväntade: Jimmie Åkesson visar staplar på ett papper för att visa resultat från skolor. Har han kanske startat en ny trend för retoriskt grepp i svenska debatter?

Kvällens lustigkurre: Jan Björklund som avfyrade några syrliga citat ”Ohly fick en gång ett anfall av klarhet”, ”Nu har det gått 25 minuter av debatten och Sjöstedt har lovat 25 miljarder kronor, hur blir det efter hundra minuter?!”

Mina kommentarer till Expressen, Aftonbladet, SVT Debatt.

/Elaine Eksvärd, retoriker och vd för retorikbyrån Snacka Snyggt.